Försökte inte ens
Igår var jag på gymmet och tränade rygg och baksida lår och sedan var det direkt till affären och köpte en massa skräp. Det blev pasta, godis, glass och bröd. Jag har funderat lite och mitt mål är att klara varannan dag. För det känns omöjligt att ha som mål att klara varje dag och då är det svårt att motivera mig men vet jag att imorgon får jag äta och spy kanske jag kan motivera mig att klara en dag. Så småningom kan jag kanske ha som mål att klara 2 dagar. För mig tror jag det kan fungera bättre. Eftersom jag nu under ett år ätit och kräkts varje dag så är det ändå bättre att klara varannan dag än ingen dag. Hur jag ska klara det vet jag inte riktigt för det är svårt när jag är ensam hemma. Ska nog försöka träna sent så att kvällen inte blir så lång. Just nu är jag sjukskriven och har varit i 3 veckor när denna vecka är slut. När jag går tillbaka till jobbet blir det nog ännu tuffare att klara för i skolan äter jag skolmat och den maten har jag svårt att sluta äta så jag överäter alltid och det gör att ångesten blir stor och jag vill äta och kräkas på kvällen. I skolan kräks jag aldrig även om jag ätit för mycket.
Ett litet mål som jag har som jag skippade igår redan är att efter styrketräningen köra konditionsmaskiner i 20 minuter. Jag är inte så mycket för konditionsträning utan gillar styrketräning men om jag läser under tiden får jag fler saker gjorda samtidigt för jag har inte heller läst på länge nu och jag vill det för jag tycker att det är viktigt. Jag gillar dock inte skönlitteratur utan läser faktaböcker. Det kan vara böcker som har med mitt jobb att göra eller självhjälpsböcker.
Onsdag är planerad så då ska jag nog kunna klara det och längre orkar jag inte tänka. Det bästa är att träffa någon för då kan jag inte äta men jag har ju inte så många att träffa längre. Man sumpar ju en del kompisar under tiden som ätstörd. Många i min ålder har också familjer och ett eget liv så de har inte så mycket tid. Att dejta eller gå ut vill jag inte heller eftersom jag hatar mig själv. Såren i ansiktet har gjort att jag inte vill träffa någon eller gå ut bland människor så när jag umgås med någon vill jag bara vara hemma och prata eller se film.
Jag måste ju också lära mig att vara själv utan att behöva äta. När jag var sambo så kräktes jag inte lika ofta men det var istället en stress att inte kunna äta och spy när jag ville och jag passade på när jag kunde istället fast jag inte kände behovet då. Sedan fick han stå ut med en del när jag hade ångest och vill äta och kräkas men inte kunde. Jag blev en elak och hemsk person då.
