Snart dags för gym
Har inte gjort något idag som vanligt. Jag får ingenting gjort längre. Jag vill alltid ha det rent omkring mig men nu orkar jag inte ens städa klokt längre. Det är depressionen som gör att jag inte orkar göra något. Jag är alltid lite deprimerad men ibland faller jag ner i djupare depression och då börjar jag strunta i det mesta. Orkar inte göra något. Undviker också människor så mycket jag kan. Jag väntar tills gymmet är stängt på helgen och då går jag dit för jag har nyckel eftersom jag tidigare jobbat där och stänger gymmet ibland. På så sätt kan jag undvika människor.Sedan vill jag så sent som möjligt vara kvar på gymmet så att jag får en kortare kväll hemma. Idag är det framsida lår och vader men jag vet inte hur det går med ryggen fast den känns lite bättre. Får vara försiktig. Jag har lite ångest angående pengar nu eftersom det är fjärde veckan jag är hemma nu och då ska jag få pengar från försäkringskassan och sjukpenning från jobbet första 2 veckorna så jag har ingen aning vad jag får för lön nästa månad och jag är rädd att den blir dålig. Bulimi är en dyr sjukdom. Skulle nog lika gärna vara kokainberoende och det hade kostat mig lika mycket i pengar. Många gånger kan jag önska att jag hade valt ett annat beroende som inte är så tillgängligt som maten. Jag måste äta och jag måste gå och handla i affären. Jag kan inte bara undvika det som jag tycker är jobbigt. Sedan är bulimi en äcklig sjukdom. Att äta och kräkas är vidrigt och äckligt även om det för mig har blivit en vana och inte jobbigare än att gå på toa men jag tror de flesta människor tycker det är äckligt för vem tycker inte att kräkas är äckligt. Den enda som vet om det här är mitt ex och en kompis som själv haft problem förut men annars vet de andra kompisarna och familjen mer om att jag har problem med maten men inte hur illa det är.
